Livet pt. 1

Det är många tankar som rör sig i mitt huvud just nu. Jag kan därav inte låta bli att förundras vad dessa tankar skulle gjort med mitt "forna" jag (se inlägg "Varför?"). Tankar som de jag nu har/haft skulle tidigare fått mig att tvivla på både mig själv och andra men icke. Utan istället vänder jag dem till min fördel och hämtar energi och kraft från dem. Det är som om den eventuellt forna pessimismen lämnat min kropp och ersatts av en kraftfull optimism som inte låter sig besegras. Egentligen vill jag bara konstatera för mig själv att det aldrig funnits en latent pessimistisk sidan hos mig själv. Utan pessimismen har funnits tillgänglig som ett verktyg i situationer som för mig varit "negativa" och har därav i mitt medvetna/omedvetna använt mig av det. Det gör jag inte längre! Tyvärr, finns inte optimismen i lika hög grad när det kommer till världen och de orättvisor som dagligen utspelar sig där men det är en helt annan historia som jag låter vara osagd för tillfället. Tack! 

Np: God is an astronaut - "God is an astronaut"